En vandring i orden

När Hudson Talbott var liten älskade han att rita, och det kom naturligt för honom. Men att läsa? Aldrig! Enstaka ord var inga problem, men långa meningar var en kamp. När hans vänner gick vidare till tjockare böcker höll han sin långsamma läsning hemlig. Men det blev svårare för varje år. Han kände sig ensam, vilsen och rädd i en värld av alltför många ord. Som tur var ville hans kärlek till berättelser inte låta honom ge upp. Han började ge sig själv tillåtelse att läsa i sin egen takt, med hjälp av de ord han kunde som stegstenar för att dra in honom i en berättelse. Och han insåg att han inte var så ensam – faktiskt var många briljanta människor också långsamma läsare. Att lära sig acceptera att alla gör saker på sitt eget unika sätt, och att det var okej, frigjorde honom och hjälpte Hudson att blomstra och bli den fantastiska berättare han är idag.